Romerska siffror och ackord

Ibland skrivs ackordföljder med romerska siffror. Detta kan så klart förvirra och skälet bakom att detta görs ska förklaras här.

Ackordsteg

Det finns relationer mellan olika ackord som är likadana i olika tonarter. Om vi tar ackordföljden C – F – G – C i tonarten C dur som utgångspunkt har denna en motsvarighet i ackordföljden G – C – D – G i tonarten G dur.

Båda dessa ackordföljder (C – F – G – C och G – C – D – G) skulle med romerska siffror kunna skrivas I – IV – V – I. Så fördelen med att använda romerska siffror är att då kan man skriva en ackordföljd som är gällande i alla tonarter och sedan behöver man ”bara” (förutsatt att man lärt sig hur, läs vidare) omskriva, eller transponera för att ta en mer korrekt musikterm, dessa siffror till ackordbeteckningar i önskad tonart.

Detta eftersom de båda ackordföljderna är byggda med samma ackordsteg. Eller annorlunda beskrivet: de har samma relationer sett till ackordsteg med varandra.

Funktionsanalys

I de båda ackordföljderna som finns utskrivna ovan är grundtonerna i tonika, subdominant och dominant. Vi kan skriva ut dessa funktioner som de också kallas i förhållande till romerska siffror.

Tonika: I
Subdominantparallell: II
Tonikakontra: III
Subdominant: IV
Dominant: V
Tonikaparallell: VI

Det är inte alls nödvändigt att lära sig samtliga dessa namn för att kunna förstå hur ackord hänger ihop och bildar sekvenser. Det är dock inte fel att lägga tonika, subdominant och dominant på minnet eftersom de ofta omnämns.

Ibland förekommer också små romerska siffror och då betyder det om moll. Ackordföljden C – F – Am – G kan också skrivas I – IV – vi – V.

Dessutom kan det stå siffror och dylikt inom parentes efter en romersk siffra. Ackordföljden C – F – G7 kan också skrivas I – IV – V(7).

Vi har använt romerska siffror från I till VI. Det kan även förekomma fler siffror, till exempel VII som brukar beteckna det sjunde steget från tonikan och som brukar utgöras av ett dim-ackord.

Exempel

Du kanske redan börjar inse hur du kan tänka om romerska siffror till ackordbeteckningar? Fast är du fortfarande osäker kommer här ett antal exempel av vilka du kan lära dig förhållandena bättre. Varje ackordföljd skrivs först med romerska siffror och sedan som två möjliga ackordföljder.

I – iii – IV – V  =  C – Em – F – G (i tonarten C); G – Bm – C – D (i tonarten G)
I(7) – IV(7) – V(7) – I  =  E7 – A7 – B7 – E7 (i tonarten E); D7 – G7 – A7 – D7 (i tonarten D)
I – III(7) – vi – V – I  =  D – F#7 – Bm – G – D (i tonarten D); A – C#7 – F#m – E – A (i tonarten A)
ii(7) – V(7) – I (maj7)  =  Dm7 – G7 – Cmaj7 (i tonarten C); Am7 – C7 – Fmaj7 (i tonarten F)