Lektion 2 - D-ackord

Gitarrlektion där du lär dig D-ackord i flera grepp för olika användningsområden och musikstilar. Denna lektion inriktar sig på D-ackord i dur, moll samt dominant med förklaringar hur dessa spelas och skiljer sig åt. Många av greppen är mycket lika varandra och därför enkla att hålla reda på.

D

Det vanliga D-ackordet (D dur) spelas oftast som bilden nedan visar. Ackordet är ett av de vanligaste för gitarr och därför viktigt att känna till. Som bilden visar ingår tre fingrar (två fingrar är en möjlighet genom att ett finger läggs över tre strängar på andra bandet) och fyra strängar i ackordet varav D-tonen upprepas på två strängar.

D/F#

En vanlig variant på D-ackordet är D/F# (D över Fiss). Här används i stället Fiss-tonen som baston. Inga noter har tillkommit, däremot förekommer Fiss och även A en ytterligare gång. Ackordet är särskilt vanligt som övergång mellan G och Em med vilka en fallande basgång uppstår. Pröva genom att spela ackorden G - D/F# - Em.

Det finns flera sätt att spela ackordet. En del föredrar att använda tummen på bassträngen. Ibland utesluts den öppna A-strängen och även första strängen utesluts ibland.

Dsus4

En annan variant är när G-tonen ersätter Fiss. Enda skillnaden mot det vanliga D-ackordet är att lillfingret placeras på första strängen och det brukar ske utan att långfingret flyttas. Det är vanligt att kombinera Dsus4 med det vanliga durackordet.

D6

Genom att utgå från det vanliga D-ackordet, men avlägsna tredje fingret på andra strängen bildas ett D6-ackord. Detta är relativt ovanligt, men tillför en annan ljudkaraktär genom att B tonen (den sjätte i D-durskalan) ingår. Det är dessutom ganska lätt att komma ihåg då det skiljer sig lite från många andra D-ackord på gitarren.

D7

D7 är lätt att lära sig genom att tänka på greppet som en spegelbild av D dur. Genom att inkludera C-tonen spelas totalt fyra olika toner i stället för tre (D-tonen dubbleras inte längre). När som i detta fall en liten sjua ingår uppstår ett ljud som passar för blues.

Dm

I vissa fall skiljer sig greppen med öppna strängar lite mellan dur och moll, vilket gäller D-ackorden. Det blir då ganska enkelt att lära sig moll-ackorden om man redan känner till durackorden. Genom att tonen på första strängen flyttas från andra bandet till första ändras ackordets kvalitet från dur till moll. Dm är liksom D ett av de mest grundläggande ackorden och bör definitivt memoreras.

Många föredrar en fingersättning där lillfingret används i stället för ringfingret.

Dm7

Dm7 har mycket gemensamt med både D-moll och D7-dominant, vilket är logiskt då ackordens toner i hög grad är gemensamma. Dm7 har dock en annorlunda fingersättning med pekfingret som pressar ned två intilliggande strängar. Med C-tonen uppstår en annan ljudkaraktär med sammansättningen av fyra toner i stället för tre som i det vanliga mollackordet.

Andra fingersättningar är möjliga, men i längden lönar det sig förmodligen att använda det som visas på bilden. Det är allmänt en fördel att använda så få fingrar som möjligt för ett ackord.

‹Lektion 1 | Lektion 3 ›