Lektion 3 - E-ackord

Gitarrlektion där du lär dig E-ackord i flera grepp för olika användningsområden och musikstilar. Denna lektion inriktar sig på E-ackord i dur, moll samt dominant med förklaringar hur dessa spelas och skiljer sig åt. Greppen är ofta mycket lika varandra och därför enkla att hålla reda på.

E

Det vanliga E-ackordet (E dur) är ett av de vanligaste för gitarr och därför viktigt att känna till. Som bilden visar ska alla strängar ingå, vilket är typiskt för E-ackord då de både undre och översta strängarna är stämda som E-toner. Detta medför också att E-toner ofta dubbleras eller tripplas.

E7

E7 består av samma toner som det vanliga E-ackordet, men expanderas med en liten sjua som gör det till ett dominant ackord. Då bluesgitarr väldigt ofta utgår från E- eller A-tonarterna, i vilka E7 ingår i båda, är detta ett av de mest centrala ackorden för blues.

Ett annat populärt sätt att spela E7 är att bara använda två fingrar genom att låta fjärde och andra strängen spelas öppna.

Em

I vissa fall skiljer sig greppen med öppna strängar lite mellan dur och moll, vilket gäller E-ackorden. Vad som skiljer E-dur och E-moll är endast en ton (Giss och G). När tredje strängen spelas öppen ingår G-tonen som utgör den lilla tersen i E-moll. E-moll är ett av de vanligaste ackorden då det ingår i många gitarrvänliga tonarter.

En alternativ fingersättning som också praktiseras är pek- och långfinger tillsammans.

Em7

Du kanske börjar urskilja ett mönster. Jämför annars ackorden som hittills presenterats i denna genomgång med Em7. Em7 har mycket gemensamt med både D-moll och D7-dominant, vilket är logiskt då ackordens toner i hög grad är gemensamma. Dm7 har dock en annorlunda fingersättning med pekfingret som pressar ned två intilliggande strängar. Med C-tonen uppstår en annan ljudkaraktär med sammansättningen av fyra toner i stället för tre som i det vanliga mollackordet.

Även i detta fall finns an annan vanlig fingersättning där endast tonen på femte strängen spelas. Det medför inga nya tonen bara att andra toner upprepas.

Em9

E-moll med en nia är relativt ovanligt, men tillför en annan ljudkaraktär genom att F# tonen (den nionde i E-mollskalan ingår). Fingersättningen är svårare, men i övrigt är ackordet ganska lätt att komma ihåg då det skiljer sig lite från de andra E-ackorden.

Känner du dig hindrad av fingersättningen finns det enklare sättet med två fingrar och låta den första och fjärde strängen spelas som öppna. Det är överlag en av de saker som karaktäriserar E-ackord på gitarren att det finns många olika alternativa fingergrepp.

‹Lektion 2 | Lektion 4 ›