Ackordteori

Kunskap om ackorden och dess teori har som nytta att du bättre förstår de bakomliggande omständigheterna i hur ackord bildas och hur de kan kombineras.

Det finns de som anser att musikteori är onödigt eller till och med skadligt för det kreativa flödet. Teori om ackord ska inte ses som en uppsättning regler som måste följas. Den stora fördelen är att teoretiska insikter kan leda till upptäckter som annars hade dröjt flera år för den som själv utforskar ackord och ackordföljder. Teorin tar dig direkt till de upptäckter som gjorts av andra efter massor av utforskande och sedan finns det definitivt utrymme för kreativitet och nyskapande för din egen del.

Några frågor som besvaras i denna genomgång är:

• Vad är skillnaden mellan ackord som C7 och Cmaj7?
• Vad är sambandet mellan intervaller och ackord?
• Vad är sambandet mellan ackordföljder och tonarter?
• Vad har dim- och aug-ackord för funktioner i ackordföljder?

Ytterligare andra frågor som hjälper till att förstå det teoretiska i musiken besvaras förstås också.

Vad är ett ackord?

Ett ackord är en samklang av flera toner. I ett C-durackord ingår tonerna C, E och G. Man brukar dela in ackord i dur och moll. Det finns en skillnad i ljudegenskaper emellan dessa: dur tenderar låta aningen glatt eller tämligen neutralt medan moll har en sorgsnare karaktär.

För att åstadkomma ytterligare karaktär i ljudet används så kallade "färgningar". Till C-ackordet kan adderas ett B för att skapa en sådan färgning och detta ackord kallas då Cmaj7 (maj står för "major", vilket betyder dur på engelska).

Vad för ackord finns det?

Det finns många olika kategorier av ackord och många har siffror i namnet, vilka baseras på intervaller. Här kan du ta del av förklaringar för de olika siffrorna i ackord och vad de står för:

2 - siffran förekommer främst när det handlar om ackorden add2 eller sus2. Tvåan hänvisar till att andra intervallen ersätter tredje. Till exempel ett Dsus2 där e ersatt tonen fiss.

3 - siffran förekommer inte i ackordnamn normalt, men kan förekomma i tillägg som no3, vilka hänvisar till att den tredje tonen (tersen) saknas i ackordet. Till exempel ett C dur utan tonen e.

4 - siffran förekommer främst då det rör sig om ackordet sus4 och hänvisar då till att fjärde intervallen ersätter tredje. Till exempel ett Gsus4 där c ersatt tonen b.

5 - siffran förekommer i namnet på kvintackorden (powerackorden) och hänvisar till att femte intervallen spelas ihop med grundtonen. Till exempel ett A5 där tonerna är a och e.

6 - siffran hänvisar till att sjätte intervallen ingår. Till exempel ett C6 ackord där tonen a ingår tillsammans med c, e och g.

7 - siffran finns i många ackord och hänvisar till att sjunde intervallen (septiman) ingår. Två exempel är E7 och Emaj7.

8 - siffran åtta förekommer inte i ackordnamn eftersom den är identisk med första intervallen, fast en oktav högre.

9 - siffran hänvisar till nionde intervallen som är identisk med andra intervallen, fast en oktav högre. Den finns med i ackordnamn och hänvisar till att en ton nio steg från grundtonen ingår i ackordet. Två exempel är F9 och Fadd9.

10 - siffran förekommer inte i ackordnamn eftersom den är identisk med tredje intervallen, vilken redan normalt ingår i alla ackord, antingen som en liten eller stor ters. Anledningen till att det ändå finns 9- och 11-ackord, men inte 10-ackord är alltså att tersen (på oktaven under) redan finns i de vanliga dur- och mollackorden. Man skulle kunna tänka sig ackord som hetat något i stil med Calt10 eller Csub10, men detta bruk förekommer inte.

11 - siffran hänvisar till elfte intervallen som är identisk med fjärde intervallen, fast en oktav högre. Den finns med i ackordnamn och hänvisar till att en ton elva steg från grundtonen ingår i ackordet. Ett exempel är B11.

12 - siffran förekommer inte i ackordnamn eftersom den är identisk med femte intervallen, vilken redan normalt ingår i alla ackord, antingen som en perfekt, förminskad eller förstorad kvint. Anledningen att 12-ackord inte existerar är samma som för siffran 10. Man kunde tänka sig att C12 skulle indikera ett ackord med tonerna C, E och G på en oktav högre, men detta bruk förekommer inte.

13 - siffran hänvisar till trettonde intervallen som är identisk med sjätte intervallen, fast en oktav högre. Den finns med i ackordnamn och hänvisar till att en ton tretton steg från grundtonen ingår i ackordet. Ett exempel är Bm13.

Inga ackord innehåller nummer högre än tretton.

Hur ackord, intervaller och skalor hänger ihop

Ackord kan analyseras efter hur de uppbyggda av intervaller och hur de är baserade på skalor (denna sida har ännu ingen guide om skalor, se t.ex. GuitarScale.org för mer fakta).

Tonerna i ett ackord refereras ibland till intervaller. I vanliga dur- och mollackord ingår grundtonen (rot) tillsammans med intervallerna ters och kvint. Man brukar vidare skilja mellan stor och liten ters:

Intervaller	rot	stor ters	Kvint
C dur ackord	C	E	G
Intervaller	rot	liten ters	Kvint
C moll ackord	C	Eb	G

 Vad som skiljer ett dur- och ett mollackord från ett teoretiskt perspektiv är alltså tersen.

På samma sätt kan vi åtskilja andra ackordtyper. Den näst vanligaste gruppen av ackord kan kallas sju-ackord och de vanligaste av dessa är dominant-, dur- och moll-7 ackord:

Intervaller	rot	stor ters	kvint	liten septima
C7 (dominant-7 ackord)	C	E	G	Bb
Intervaller	rot	stor ters	kvint	stor septima
Cmaj7 (dur-7 ackord)	C	E	G	B
Intervaller	rot	liten ters	kvint	liten septima
Cm7 (moll-7 ackord)	C	Eb	G	Bb

 På nytt kan vi se skillnader i intervaller när dessa tre ackordtyper jämförs. Dominant- och dur-7 ackord har både stora terser, men de skiljer sig genom en liten respektive stor septima. Moll-7 ackord skiljer i två fall kontra dur-7 och i ett fall kontra dominant-7.

På liknande sätt går det att jämföra alla ackordtyper.  Det viktiga att observera här är att samma intervaller gäller för alla ackord av en viss kategori. Så C moll, D moll, E moll och så vidare består alla av en rot (grundton), en liten ters och en kvint.

Ackord hänger också ihop med skalor. Man kan säga att ackord är baserade på skalor. Till exempel är både C dur och C dur-7 baserade på C dur-skalan:

Skalsteg	1	2	3	4	5	6	7
C dur skala	C	D	E	F	G	B	C
C dur ackord	C		E		G
C dur-7 ackord	C		E		G		B

Båda ackorden använder toner som ingår i C dur-skalan.

Utifrån en skala går det att bygga (man brukar säga att man harmoniserar skalan) en hel uppsättning av ackord. Detta exemplifieras här med C-skalan, men samma princip gäller alla durskalor:

Skalsteg	1	2	3	4	5	6	7
C dur (skala)	C	D	E	F	G	A	B
C dur	C		E		G
D moll		D		F		A
E moll			E		G		B
F dur	C			F		A
G dur		D			G		B
A moll	C		E			A
B dim		D		F			B

I tabellen ovan ingår alla 3-tonsackord som kan harmoniseras utifrån en C dur-skala. Det går att göra likadant med 4-tonsackord och andra utökade ackordtyper.

Ackordföljder och tonarter

Som framgått har vissa ackord ett samband som utgår från att tonerna de är uppbyggda av samtliga ingår i en och samma skala. Detta påverkar också förutsättningar när ackord ingår i sekvenser, så kallade ackordföljder.

En skala kan alltså harmoniseras till ackord och i fallet C dur-skalan är ackorden som redan konstaterats C, Dm, Em, F, G, Am och Bdim.

Alla tänkbara sammankopplingar av dessa ackord kommer fungera i aspekten av harmonik (Bdim är dock inte särskilt vanlig). För att ge ett exempel är C – Dm – G – C en sådan ackordföljd.

Ackorden kan också spelas med färgningar och det skulle kunna se ut så här: Cmaj7 – Dm7 – G7 – C6, vilket fortfarande är ackord där alla tonerna ingår i samma tonart.

I många låtar sker det tonartsbyten. När detta sker gäller det att övergången inte blir påtaglig i negativ avseende. Det finns ett antal olika tillvägagångssätt när ackordföljder inkluderar tonartsbyten. En metod är att använda ett pivotackord. Pivot eller pivå kan översättas till mittpunkt och det belyser det faktum att pivotackordet kan ses som en mittpunkt mellan delar av en längre ackordföljd som bryts genom en övergång till en ny tonart. Pivotackordet har en relation med både ett av ackorden som kommer före och efter det.

I ackordföljden Am7 – D7 – Gmaj7 – Cmaj7 – Am7 – B7 – Em är Cmaj7 pivotackord medan Am7, D7 och Gmaj7 utgör första delen av ackordföljden som går i tonarten G och Am7, B7 och Em utgör andra delen av ackordföljden som går i tonarten Em.

Ackordföljder med relativa dur- och mollackord

Varje durackord har ett relativt mollackord och tvärtom. Det är till exempel fallet med C dur och A moll, likaså G dur och E moll.

Relativa dur- och mollackord kan ersätta varandra. Därför kan A moll till exempel ersätta C dur. Ackordföljden C - F - G - C kan ändras till Am - F - G - C. Ljudmässigt sker inga stora saker, men karaktäristiken påverkas eftersom det första ackordet blivit moll.

Att däremot spela relativa dur- och mollackord direkt efter varandra kan låta mindre bra ...

Ackordföljden C - Dm - F - C låter inte speciellt spännande, särskilt inte sekvensen Dm - F. Detta beror på att D moll och F dur är relativa ackord. D moll består av tonerna D, F, A medan F dur består av tonerna F, A, C. Ackorden skiljer sig alltså bara genom en ton och dessa toner utgörs dessutom av en stor ters, vilket resulterar i ytterligare konsonans. Problemet med ackordsekvensen Dm - F är alltså att nästan ingenting sker harmonisk, vilket ger ett intetsägande intryck.

Prova i stället att ändra ackordföljden till C - Dm - G - C och det harmoniken får mera liv.

Det är inte förbjudet att använda relativa dur- och mollackord i ackordföljder i direkt anslutning. Om en mindre harmonisk förändring önskas är det fullt godtagbart. Till exempel "House of the Risin' Sun" använder ackordföljden Am - C - D - F. Varför detta fungerar bättre beror bland annat på att sekvensen innehåller en stigande basgång genom samtliga fyra ackordens bastoner. Dessutom skapar bildar den starka konsonansen Am - C en kontrast mot den icke-diatoniska sekvensen C - D (D-ackordets toner ingår inte samtliga i tonarten A moll).

Även den ibland kallade "bebop progression" (en ackordföljd vanlig på 1950-talet i teeny bop-sånger) I - vi - ii - V är ett undantag. Som i tonarten G kan spelas G - Em - Am - D7.

Ackordföljder med dim- och augackord

Jämfört med dur- och mollackorden är dim- och aug-ackorden ovanligare och dessutom är deras relationer jämte andra ackord mindre självklara.

Dessa ackordkategorier kan bland annat användas som övergångsackord som binder ihop två ackord i en kromatisk passage. Om vi har ackordsekvensen Cmaj7 – Dm7 finns det en ton mellan ackordens bägge grundtoner (C och D), viken är C# (ciss). Här kan ett dim-ackord stoppas in och sekvensen blir då: Cmaj7 – C#dim7 – Dm7.

Dim 7-ackorden är speciella genom att de är symmetriska på det sätt att alla tolv unika ackord i kategorin bara finns i tre helt olika varianter:

Cdim = Ebdim = F#dim = Adim
C#dim = Edim = Gdim = Bbdim
Ddim = Fdim = Abdim = Cbdim

Vad som menas med detta är att exempelvis Cdim, Ebdim, F#dim och Adim innehåller samma toner (C, Eb, Gb, A), fast i olika ordning. Dessa gäller även dim-7 och halvdim. De kan alla spelas med samma grepp med tre bands mellanrum och tre av dessa innehåller samtliga ackord (omvändningar inkluderade).

Den ackordkategori som ibland kallas halv-dim och med en ackordbeteckning kan skrivas med symbolen ø, till exempel Cø, fungerar på liknande sätt som dim7-ackordet. Därför kan ackordföljden Cmaj7 – Dm7 också utökas till Cmaj7 – C#ø – Dm7.

Ett annat användningsområde för halv-dim ackorden är att fungera som övergångsackord i samband med tonartsbyten. Detta är rätt komplicerad ackordteori. Halv-dim ackord kan användas som ersättningsackord för V-ackorden (G är exempelvis V-ackord i tonarten C dur) och då dessutom kan detta gälla för samtliga toner i ackordet. Om Bø fungerar som ersättningsackord för G i tonarten C kan halv-dimackord med grundtonerna för samtliga toner i detta ackord (B, D, F, A) användas som ersättningsackord. Ackordföljden G – Cmaj7 – Em – Bø – Bbmaj7 – Dm7 – C7 visar hur detta kan gå till. Vad som sker här är ett tonartsbyte från G till Dm där Bø fungerar som ersättningsackord för D7 (V-ackordet i tonarten G).

Aug-ackord (som även kallas plusackord) är relativt ovanliga i ackordföljder. Ett användningsområde för dessa är att skapa kromatiska tonföljder i en ackordföljd. Till skillnad från exemplen med dim-ackord sker inte den kromatiska tonföljden i baslinjen utan inuti i ackorden så att säga.

Ett exempel på detta är D - Daug - Bm7 – G. I denna ackordföljd sker en stigande tonföljd hos de två första ackordens respektive sista toner som sedan följs av tredje ackordet första ton: A, A#, B.  

I denna genomgång av ackordteori har inga ackorddiagram infogats, vilka kan hittas på andra delar av sidan. För mer exempel på ackordföljder se Vilka ackord passar ihop?