Öppna ackord

De mest använda ackorden av singer-songwriters är de öppna ackorden, kallas även visackord. Dessa ackord är dock vanliga i de flesta musikstilar. De kallas öppna ackord därför att några av strängarna inte är nedpressade men ändå ingår i ackordet. Förutom de bokstäver som visar nedan förekommer även ciss, diss, fiss, giss och aiss, vilka är mindre vanliga som öppna ackord, men här finns en översikt.

Välj grupp: C  D  E  F  G  A  B

C ackord

Se fler C-ackord.

Kommentar

C - se upp så att du inte tystar D-strängen med ringfingret. Ett tips är att placera fingret så att huden på fingertoppen nuddar den övre E-strängen (eller att den nuddas med tummen) och på så sätt dämpar denna, vilket gör anslaget mer fritt vid ackordspelet.
C6 - eftersom bastonen är A är korrekt beteckning C6/A. Ett vanligt alternativ är X32210 med C som basnot, fast utan någon G-ton. Det finns inget smidigt sätt att spela C6 som öppet ackord med samtliga fyra toner i och med C som basnot.
Cm - fingergreppet som visas på bilden är inte idealiskt och det rekommenderas att du väljer barréackordet i stället för det öppna ackordet. Samma gäller att Cm7 i stället oftare spelas som barréackord, dock är greppet på bilden vanligt inom jazz och då även med X3131X som alternativt grepp.

Exempel på ackordföljd

C - Em - Am - F - G - C

Ebok: 300 ackordföljder för gitarr

Tonöversikt

Tabellen visar tonerna som ingår i respektive ackord och hur de är konstruerade efter tonstegen (utmärkta med sifror) i den relevanta durskalan (C-D-E-F-G-A-B).

	1	2	3	4	5	6	7
C	C		E		G
C7	C		E		G		Bb
Cmaj7	C		E		G		B
C6	C		E		G	A
Cm	C		Eb		G
Cm7	C		Eb		G		Bb

C och Cm har alltså tre toner medan övriga har fyra. Vad som kan avläsas mer är bland annat att moll-ackorden har en liten ters (Eb) och att dominant- och mollackorden har en liten septima (Bb), vilka inte följer durskalans uppbyggnad.